Karin

Flyttar till karinernlund.blogspot.com

Var i morse på seminarium på Fores om generation Y eller milleniumgenerationen. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den debatten alla gånger. På något sätt utgår den alltid från att vår generation är ett problem och oanpassningsbar. Unga människor födda på 80-talet och början av 90-talet har ingen respekt för auktoriteter, är inte trogna och hängivna de företag de arbetar på, är individualistiska och siktar högt. Det som är helt klart är att arbetsmarknaden inte är anpassad för generation Y- men ska arbetsmarknaden anpassas för människor eller ska människor anpassa sig efter arbetsmarknaden? Varför vänder vi inte på debatten och diskuterar varför man byggt ett system som inte passar för den nya generation man uppfostrat. Problemet ligger väl inte i vår generations förhållningssätt till arbetsmarknad, karriär och självförverkligande utan i stela system och rädsla för förändring.

Ta en titt på boken The Trophy Kids Grow Up: How the Millenial Generation Is Shaking Up the Workplace

Efter en helg med lite sömn, mycket resande, mycket diskussioner och en mycket härlig studentfest är jag glad, nöjd och trött. Centerstudenter höll under helgen rådslag där ett idépolitiskt manifest antogs. Som jag skrev innan helgen startade så är detta en förutsättning för en funderande politisk organisation. Nu vet förbundsstyrelsen och jag hur förbundet ser och resonerar kring viktiga områden och vi har något att utgå ifrån i vårt arbete. Vi diskuterade också, med experten Henrik Björkman som workshopledare, hur vi ska organisera förbudet och vad vår uppgift och roll ska vara. Vi var rörande eniga i vissa frågor och härligt oeniga i andra. Summan av kardemumman är att Centerstudenter ska vara ett forum för debatt som ska vara så öppet som möjligt för människor att delta i. Vi ska ha en så lätt organisation som möjligt med så mycket direktdemokrati som möjligt och vi ska vara de fria tankarnas hem. Vi ska stå upp för och utveckla de liberala tankarna. Jag är stolt och lycklig över att vi kommit hit, fast vi egentligen inte ens har börjat och jag vill tacka alla som kom till Lund i helgen!

Under lördagkvällens sittning på Wermlands nation antogs även Centerstudenters dryckesmanifest. Tyvärr verkar det som att jag, trots mina härskartekniker, förlorade voteringen om att styrka första sången, kungsången.

Sitter på tåget från Stockholm till Lund för att träffa förbundsstyrelsen ikväll inför helgens rådslag med Centestudenter. Under helgen kommer vi, förutom att höra intressanta förläsningar, att anta ett idépolitiskt manifest samt workshoppa kring hur vi ska organisera oss i framtiden. Dessa två saker kommer vara avgörande för förbundets framtid. Tidigare har det inte funnits något samlat politiskt dokument att utgå från och heller ingen organisation att arbeta stabilt i. Detta har gjort att förbundet de senaste åren hackat sig fram på enstaka försök till politiska utspel och lokal organisering. För mig för som förbundsordförande är det oerhört viktigt att kunna känna legitimitet i min roll och detta bygger både på en demokratiskt fastslagen politisk grund samt en fungerande organisation. Jag är stolt och glad över den fantastiska förbundsstyrelsen och personalen som tillsammans med mig har kommit hit och jag ser fram emot en spännande helg som kommer leda oss in i en valrörelse där vi kommer kunna arbeta eniga och stabila.

Det gäller nu att även Centerstudenter tar ett ansvar och arbetar för att visa Centerpartiets vison om ett grönt, liberalt samhälle där människor alltid är viktigare än systemen. Centerpartiet befinner sig i en inte allt för rolig situation där opinionsläget ser dystert ut och ett enormt mediadrev pågår mot vår partiledare. För läsning kring Vattenfall hänvisar jag till Per Ankersjös genomgång av händelseförloppen.

Nu på morgonen debatterade Magnus Andersson mot Ida Gabrielsson i svt angående förslaget om avstampsjobb som Centerpartiet släppte igår. Båda är man överens om att det måste till mer och bättre yrkesutbildningar och praktik i utbildningarna, men Ida Gabrielsson har inget till övers för Centerpartiets förslag. Ur ett studentperspektiv tycker jag att det är lite märkligt. De högre utbildningarna är inte yrkesutbildningar, det är akademiska utbildningar. På vissa av dess finns chans att göra praktik på en arbetsplats- med CSN inte lön! Många högre utbildingar ger inte chansen till praktik, trots att det efterfrågas och en del studenter väljer att praktiksera efter avslutad akademisk examen. Än en gång utan lön. Det förslag som Centerpartiet nu lägger ger möjlighet för de som studerar vi högskolor att efter avslutad examen få arbeta, men lön, på kvalificerade arbetsplatser. Hur kan man vara för mer praktik men inte avstampsjobb?

Det är solklart att det största problemet för nyutexamnierade studenter att erfarenhetskravet som ställs från många arbetsgivare. Utan erfarenhet är chansen mycket mindre att få ett kvalificerat arbete. Istället får man därför ta underkvalificerade arbeten, göra praktik utan lön eller gå tillbaka till studenter för att få en inkomst- det kan aldrig vara meningen. Avstampsjobben ger nyutexamnerade chansen att få ett kvalificerat arbete men lön.

Det är häligt att se Magnus Andersson debattera mot Gabrielsson, det är tydligt vem som ser verkligheten i ungas situation och vem som lever i en värld av gamla strukturer och föreställningar om unga människor som utan vilja och förmåga att styra sina egna liv, val och drömmar.

Se debatten ca 2.30 in i inslaget http://svtplay.se/v/1756837/gomorron_sverige/lagre_lon_till_ungdomar____ekonomikommentar

Idag skriver Anders Malmgren, Centerpartiet i Stockholm, på sin blogg om att slopa fribeloppet och att anpassa studiemedlet beroende på var du bor samt dina föräldrars inkomst. Jag håller helt med om att studenter måste få arbeta så mycket de vill och på så sätt styra sin inkomst och skaffa sig goda kontakter med arbetslivet under studietiden. Att däremot ge bidrag till människor som inte behöver det går inte i linje med varken Centerpartiets politik eller min syn på hur ett samhälle ska fungera. Jag vill också slopa fribeloppet- på låndelen av studiemedlet, inte på bidragsdelen.

Att studiemedlet borde vara mer flexibelt håller jag också med om, det måste vara möjligt att låna lite mer och lite mindre beroende på din situation, däremot ska staten inte gå in och garantera dina lån för vilka summor som helt, varför CSN bör konkurensutsättas. Där kan studenter vända sig till en privat aktör och låna till studenter och staten går in och garanterar dina lån upp till ett visst belopp.

Att garantera att alla har samma möjligheter att studera är det viktigaste verktyget för att ge alla människor samma chans i livet att förverkliga sina drömmar och utvecklas. Systemet där alla behandlas på samma vilkor, oavsett vilken ekonomisk situation du kommer ifrån, är viktig att bevara. Att pröva studiemedel utifrån hur mycket dina föräldrar tjänar är därför ingen lyckad idé- det är viktigt att se studenter som egna vuxna människor och inte utifrån familjens ekonomiska vilkor. Samhället bygger på människor, inte kollektiv.

Debatten är het kring SD och Jimmie Åkessons debattartikel går och jag nöjer mig idag med att länka till Johan Petterssons redan skrivit i sitt blogginlägg om att Centerpartiet har interndemokrati och Sverigedemokraterna har Jimmie Åkesson nu ska jag nämligen få födelsedagsmiddag en dag för tidigt eftersom Olof jobbar imorgon kväll.

Igår samlade jag, Amanda, Petter och Oskar in ca 300 (eller var det 400?) namnunderskrifter för ett globalt klimatavtal i Köpenhamn. Det var verkligen roligt, gammal hederlig namninsamling. Det var också väldigt uppskattat och man märkte verkligen att folk bryr sig och vill göra något åt klimatfrågan.Go Carlgren i Köpenhamn!

Glöm inte att skriva på du med på 2grader.se!

Nu börjar jag komma tillbaka efter att ha sovit ut, pluggat igen lite och läst igenom alla mail.

Först vill jag tacka SERO för en mycket intressant konferens i torsdags. Där diskuterades 80-talisternas intåg på arbetsmarkanden och allt vad det kommer innebära. Vissa menar att vi är en curlad generation som kommer ställa mycket krav på arbetsgivare och endast fokusera på vad ett arbete kommer ge just mig. Jag tror att det är de flesta 80-talisters dröm, men idagsläget tror jag att många snarare är tacksamma om man får ett jobb snarare än att vara kränsa och välja och varka mellan drömarbetsgivare. Det diskuterades även om entreprenörskap och bildning. Det har visat sig att de flesta ekonomstudenter vill arbeta inom finanssektorn och inte starta företag. Varför vill inte studenter på de svenska högskolorna starta företag? Beror det på att vi är en curlad generation? Beror det på att vi inte har några idéer? Enligt Anders Carlberg handlar det om att den svenska skolan är för inriktad på ämneskunskap. Jag är beredd att till fullo hålla med. Den svenska skolan och högskolan utbildar unga människor till att bli löntagare istället för företagare, till att bli utbildade men inte bildade.

På flyget från Köpenhamn till Stockholm i söndags kväll när jag fick svenska dagstidningar i handen kändes det som jag varit borta i flera år, hur mycket kan man missa under en helg? Obama får nobels fredspris, Lagerbäck avgår som förbundskapten, Lambertz slutar som JK. Jag begriper faktiskt inte varför Obama får fredspriset. Bara för att han vill dra tillbaka trupper från Irak och stänga Guantamo Bay förtjänar han inget fredspris, det är det minsta man kan göra, att sluta kriga och sluta fängsla människor utan rättegång.

Imorgon ska riksdagen ännu en gång rösta om FRA-lagen. Det bästa vore om våra centerpartistiska riksdagsledamöter denna gång står upp för den personliga integriteten och röstar på oppositionens förslag om att helt riva upp lagen. Vi får se hur det atar sig…

Då har jag packat klart för att lägga mig och få några timmars sömn innan jag beger mig till Stockholm för SEROs utbildningskonferens imorgon och vidare till Vilnius på ledarskapskurs över helgen.

Jag ser fram emot att en spännande helg med svenska och belarusianska vänner!

Så var det dags. Att börja blogga, lite så här tio år efter alla andra. Ni vet när tänker göra något men så blir det för sent. Som när man börjar i en ny klass och inte räcker upp handen under de två första veckorna, då kan man ju inte helt plötsligt göra det- det blir ju jättekonstigt. Det är som jag och bloggen.

Dock har jag mycket att berätta och mycket jag vill säga, så det här ska bli spännande!

I måndags var jag på Global Forum i Göteborg, en mycket trevlig tillställning jag brukar få äran att delta på. I ett av seminarierna som handlade om hur vi ska lösa världens problem och kriser, men marknad eller med politik, ställdes en väldigt spännande fråga- varför finns det sju olika politiska partier i svensk politik? Alla tycker ju ändå ungefär samma sak. Debatten i svensk politik kan säkert för den som inte befinner sig mitt i den tyckas se så. Men synar man argumenten och analyserar dem finns det stora olikheter. Det handlar inte om politiska sakfrågorna, det handlar om vilken syn de olika politiska partierna har på samhället. Som min kollega, ordförande för s-studenter sa, bilprovningen kan inte privatiseras- det handlar om att hitta fel på bilarna och om bilprovningen är privat handlar det om att hitta så få fel som möjligt eftersom det handlar om att kontrollera så många  som möjligt på kortaste tid som möjligt. Jo, eller så handlar det om att lita på andra än på staten. Jag önskar att svensk politik kunde handla mer om ideologi och grunläggande synsätt istället för kronor och procentstatser. Framför allt önskar jag det för att jag vet att alla i Centerpartiet har en väl grundad övertygelse om människors kraft, värde och kapacitet och det är vår styrka.